Sämsta mamman ever!
Känslan man har i kroppen går inte att beskriva.
Längtan efter sina barn och att man kan inte göra nått för att åka dit krama om dom och veta att dom mår bra även om man inte kan vara med dom 24/7.
Älskar mina barn nått otroligt ibland känner jag mig så himla ensam om denna känslan och ibland vill jag bara glömma denna världen som nu har gjort så att jag inte kan vara med dom utan dom skall uppfostras på helt andra villkor än vad jag vill och är bekväm i.
Känner mig som världens sämsta mamma som också längtar efter ett barn till bara för att få känna sig behövd.
Dock har jag även en "röst" som säger att om jag kan ta tag i mitt liv och kunna ha jobb innan man skaffar 3:dje barnet så är det bättre för barnet isåfall.
